Sitter nu i uterummet efter att jag vaknat tidigast, första koppen är snart uppdrucken och det är dax att fylla på. Dimman ligger tät över gärdena som syns från fönstret, hundarna snarkar och andas tungt och musiken från radion hörs ifrån groventrén. det är lite ruggigt så jag sitter under filten.
Bara tanken av vad jag ska försöka att berätta fick mig att brista....tårarna faller oavbrutet ner för mina kinder och näsan rinner, tankarna finns varje dag och jag kan prata om det men när jag sitter ensam och tänker tillbaka och känner närvaron i tankarna och hjärtat så brister jag fortfarande direkt.
Tiden har gått det är nu 5 månader och 9 dagar sedan min underbara Coco fick somna in och göra änglarna sällskap. Där får hon vakta porten tills vi åter träffas...Saknaden är enorm och hon finns ALLTID i mitt hjärta.
Trodde jag kommit så långt att jag nu kunde berätta om mitt liv med henne men jag kan visst inte, det får vänta, det gör för ont fortfarande...
Jag må vara stark men jag är känslosam och älskar högt och intensivt, glömmer aldrig de som berört på olika vis. Trodde jag kanske kunde delge vår fantastiska relation och få andra att förstå hur svårt mitt beslut var, hur dåligt jag mådde, hur länge jag kämpade men tårarna gör det omöjligt, jag ser inte skärmen på datorn när jag ska skriva. Jag är inte redo än....det är fortfarande för smärtsamt, men jag gläds åt varje dag vi hade...
Det var egentligen inte hennes tid att lämna jorden men situationen gjorde det ohållbart....
Orkar fortfarande inte berätta men en dag ska jag kämpa mig igenom vårt liv i tankarna och få ner den i text men den dagen är inte idag....
Såren rivs upp, hjärtat blöder redan, tårarna forsar nu, snyftningarna har blivit till gråt och Alice börjar nu bli orolig varför jag gråter så jag avslutar men att lova att en dag ska jag berätta, vet att det finns många därute som vill veta och jag har inte glömt. Det är bara för smärtsamt fortfarande...
Denna älskade hund har gett mig så mycket och ingen människa i världen kan förstå vad vi hade.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar