Västervik Lördag förmiddag

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Efter en tuff gårdag och en ansträngande helg tänkte jag nu fortsätta att berätta om hur vi hade det och hur vi fördrev vår tid som familjecampare i Västervik. Vi har nog ombesörjt minuterna väl. :).

Hela helgen har varit aktivitet och absolut ingen dötid eller förlorad närvaro av varken natur, vänskap eller samliv på något vis.

Fredagen blev ganska sen med tanke på hur man hade aktiverat sig under dagen. Den enda som var pigg på kvällen/natten var Jenny. Tyvärr fick hon lyssna till de andras behov och gå och lägga sig när inte vi andra orkade hålla ögonlocken uppe längre. Bjuder på blandade bilder från dagen genom inlägget :)

Min första syn när jag klev ut ut husvagnen och ut i förtältet.

Inte alls så illa utan faktiskt för mig väldigt rofyllt. Tystnaden, snusandet från hundarna, snarkningarna från husvagnen blandat med musiken från radion och fåglarnas läten utanför....detta är för mig fridfullt och värt oerhört mycket för själen. Det sammanfattande ordet är livskvalité <3

Jag klev upp första varvet redan 05.15. Då mådde jag inte alls bra. Jag hade svårt att ta mig ur sängen och det var helt omöjligt att ta mig till servicehuset som jag skulle behöva.Vi har som tur är toalett i husvagnen även om det bär emot att använda den men jag hade inte så mycket att välja på eftersom ryggen inte var med mig. Jag hade en stark migränkänning och satte mig vid borden, glodde en stund och kände efter hur jag skulle häva det denna gång. Tog mina mediciner och det fick bli 2 sumatriptan mot migränen denna gång då jag hade en värre känsla än vad jag brukar ha. Det är inte värt att bli liggandes i husvagnen i en hel dag bara för att jag får ett anfall. 

Kände att det var onödigt tidigt att gå upp eftersom jag visste att de andra kommer att sova några timmar till och jag kommer att sitta här och glo. Jag hade ont överallt, trött och ganska sliten men kunde ändå inte sova. Jag tog en stund för mig själv där jag bara satt och tittade ut och sållade tankarna vilket jag gör lite allt ibland. Jag behöver sådan tid lite då och då, den stunden var just nu.

Efter jag varit uppe en timma och fått tabletterna till att börja göra sitt, toabesök och vätskepåfyllning i form av vatten så kröp jag åter ner i sängen ett tag till. När jag vaknade var det fruktansvärt varmt så jag stände av fläkten som stod i förtältet.

Vi har alltid dörren öppen mellan husvagnen och förtältet då hundarna bor där ute. Vi måste ha lampan tänd eftersom Alice har lite hjärnspöken och tror sig se saker som inte finns i mörkret. Vi har även alltid radion på så att det alltid finns ljud, om den är avstängd så slutar det alltid med att jag inte får sova. Alice reagerar varje gång det hörs ett ljud utanför så det är väldigt tryggt för henne att ha radion på, så som vi även har hemma.

Vad gör man inte för att skapa så mycket trygghet och ro så möjligt. Tur att man kan somna lätt hur som  helst annars hade det kunnat bli problem med att campa.

Jag la mig igen. Nästa gång jag vaknade var klockan kvart över 8, men ingen var uppe då heller. Jag gick upp, hundarna sov fortfarande vidare och resten av ligan med.

Jag grejade lite en stund och sedan vaknade flickorna. Johanna och jag gjorde sällskap till toan i servicehuset. När vi var tillbaka så var hon snäll och tog ut Winston som har lite svårare att hålla tätt än de andra. 

När vi var i service huset så kikade vi runt för att kolla vad som fanns att utnyttja och inte. Det var jätte fint och fräscht så jag föreslog att vi kanske kunde jaga maten där och ev även äta tillsammans där då alla får plats vid bordet ordentligt utan att trängas.

Detta gillas starkt, helt kanon att använda för att ha lite gemenskap

 en stund utanför husvagnen.

Så här var uteplatsen vid servicehuset. Hade varit kanon om man 

hade haft lite sol just nu men dagen ville bjuda på några skyddande 

moln så vi utnyttjade aldrig uteplatsen på det viset.

Snart nog vaknade även Patrik. Vi plockade fram frukost och gjorde kaffe SÅ KLART!  :). Vi hade bestämt att vi skulle bege oss in till Västerviks affärer och flukta runt idag, vi skulle även ta en promenad snart efter frukosten så hundarna var väl aktiverade. Jenny och David var nu ensamma vid sin husvagn då Fredrik och Emelie var iväg på match nu.

Patrik och jag gick och duschade och grejade oss klara för dagen medans flickorna stannade hos hundarna. 

När vi var tillbaka igen så fick de gå dit och hade nu massor med tid för sig själva, eftersom Patrik och jag skulle ge oss ut på promenad. Pia och Johanna skulle utnyttja tiden att plugga i husvagnen medans vi var iväg. Lagom när vi var klara så var även Jenny och David på språng, de skulle gå en sväng så det kunde ju inte bli bättre! Vi tog alla 4 en promenad med mina 3 doggisar, och valet av väg var självklart. Vi tog den ut till öarna för att se oss omkring och hundarna var som vanligt superglada :)

Andra bron till nästa ö

Naturen var fanatiskt vacker, många fina bilden blev tagna vilket inte gick att missa.

En vacker flugsvamp gick inte heller den att missa med kameran :)

Jenny var hygglig och tog några kort så jag fick lite andra än bara de jag kunde ta själv.

Ebba förvånade mig!!! Jag hade verkligen ingen aning!!!

När vi tog vår promenad ut på öarna så förvånade Ebba mig radikalt. Jag hade henne, Patrik tog Alice och Winston for lite mellan oss alla. Terrängen var väldigt ojämn, det var berg, stigar , sten , uppåt och neråt i branter och annat. Som det som känner mig vet så har jag numer väldigt svårt att gå, svårt att ta mig fram och vissa saker och vägar funkar inte alls. Det som var extremt förvånande var att helt plötsligt från ingenstans så hjälpte Ebba mig överallt! När det gick uppför så klev hon några steg framför och höll emot så jag kunde dra mig upp med hennes hjälp. När det gick nerför så stannade hon så jag fick gå först och hålla min tyngd på henne. Hon tog ett steg i taget så jag fick hjälp i varje steg! När vi gick på stigarna och jag hade problem så väntade hon in mig hela tiden, hon hade verkligen stenkoll på hur jag hade det. Vilken underbar hund jag har....jag hade ingen aning om detta eftersom vi aldrig går på denna typ av promenader längre eftersom jag inte har kunnat. Nu är hoppet ännu större än på länge då jag har en fantastisk hund som faktiskt hjälper mig samtidigt som hennes behov tillfredsställs. Guuud vad jag älskar denna individ!!!  Jag är så lycklig över hennes sätt att visa respekt, jag är stolt och faktiskt lite mallig över vad jag har. Jag har verkligen en vän som ser även mina behov utan att jag behöver säga något. Vi var nog lite tagna alla i gruppen över hur hon visade sin matte respekt, det var nästan så tårarna föll av glädje och kärlek <3

Promenaden blev lång, den var tuff och jag hade jäkligt ont när jag var tillbaka. Vi gick hela vägen till sista ön, men där hände något som ingen av oss hade räknat med. 

Patrik gick först och David for omkring lite överallt och klättrade och utforskade alla möjliga stenar och vägar. På sista ön så råkade de som gick först stöta på ett jordgetingbo! Patrik skrek i till David att springa därifrån när svärmen for upp ur marken. Alla klarade sig utom stackars Alice. Hon blev stucken på ett par ställen åtminstone. Ett stick i höger framtass, något på nosen och eventuellt fler som man inte såg. Jag blev orolig för hennes andningsvägar ifall de tog halsen, och blev även skraj  att hon var allergisk.

Hon blev lite slummersnäckad, visste väl inte alls vad som hände, haltade lite efter en stund men efter fått stoppa tassen i sjön så syntes knappt något alls. Tacka fanken för att jag har tåliga hundar. Inget mjäkande här inte...

Vi gick tillbaka till vår husvagn. Väl tillbaka så satte jag mig ner för att vila, jag var nu helt slut i kroppen. Som belöning av dagens insats Ebba gjorde så fick hon egentid med matte vilket hon var extremt glad över. Winston var trött och fick lägga sig men  Alice var lite tagen av dagen så hon var tacksam att få krypa in i sin bur och sova en stund.

Vi hade nu haft en fantastisk dag redan med självklart blir det bara bättre <3. Nu när vi satt här så pratade jag även med Rebecca, tjejen som köpte min Bello som idag heter Freja, som bor i Västervik. Vi bestämde att vi skulle ses för en gemensam promenad vilket var enormt trevligt. Det är så roligt att få träffa våra valpar och se hur det går för dem. Freja är en riktigt energisk men oerhört rar liten tjej. 

Här sitter vi nu och tittar på svanarna som guppar på vattnet en liten bit ut i sjön.

Så här var vår Lördag förmiddag. Jag avslutar för denna gång och berättar vidare om eftermiddagens upplevelser, bravader och älskade vänners sällskap i nästa inlägg <3

Tack för nu, ses snart igen om ni vill <3