Oj ...jag kan visst fortfarande bli chockad! Trodde den tiden var förbi. ..
Som jag berättade härom dagen så var jag aningen sur över att min moped inte är lagad. Har ju inte kunnat cykla så jag har saknat att kunna röra mig i naturen lite smidigare. ..därav mopedköpet.
Nu var det så att min bror har lånat en maskin av oss och nu ville jag ha en gentjänst. ..få mopeden som inte vill gå att fungera. Jag vet ju att han kan om han vill få iordning på mopeder ...bilar etc...
Nu hade det gått 3 månader utan att den är lagad så nu hade jag fått nog! Jag bad Patrik att ringa mopedmojjen vilket han gjorde och den skulle lämnas på tisdagen men nu var Patrik för trött för att ta hand om mopeden så nu blev dagen framflyttad en dag. Jag frågade min bror om nycklarna satt i så han bara kunde hämta den och det gjorde det. Kände att min fråga var en aning besvärande och han svarade då att han hade grejat med den under dagen...ja svarade jag men den har ju nu tagit 3 månader! Så nu har jag tröttnat och lämnar in den. I och med detta så satte han fart. Eftersom han var igång nu så avvaktade vi med att lämna in den. Och igårkväll kom han upp med den :-) den var nu klar! En hel del timmar hade krävts men nu var den iordning. Gissa om jag nu var glad...ÄNTLIGEN !!!! :-).
När vi stod i natten och pratade så helt plötsligt togs en blomma fram och överräcktes till mig....jag blev helt paff...och mina hjärnceller gick på högvarv...vad är nu detta???
Jag tog bort Alice som var och åmade sig runt mig och försökte förstå ...vilket inte gick. Det var ett tillhörande kort med blomman. Jag läst det och blev ännu mer paff! Min bror erkändende att han varit aningen lat i detta fall och mer eller mindre i mina ögon bad om ursäkt för det. Det var chockerande för mig...det har nog aldrig hänt. Jag blev så glad och snopen så jag inte riktigt visste hur jag skulle bete mig. Jag var nog lite i chock samtidigt som att det var så skönt att han faktiskt erkände sin brist inför mig och då inte bara i ord utan i handling. Han hade gjort sig besväret att köpa en blomma med kort...så då har både tanke och handling funnits och det var inte förväntat alls. Det var en sida hos min bror som jag inte ens visste fanns. Vi hade bra kontakt som små och som tonåringar men har haft delade meningar och tankar som vuxna. Vi har i stort sätt inget genemsamt och bryr oss inte om varandra direkt längre vilket har varit i många år. Vi säger grattis till varandra om vi kommer ihåg men det har nog varit av plikt och inte känsla om ärligheten ska fram....
Vi är väldigt olika....och jag har sagt länge att jag inte har någon bror i honom vilket jag står för... för så har jag känt länge. Men kanske finns det en uns av honom där inne i alla fall? Sorgligt att jag inte sett den på så lång tid...den bror jag en gång hade. En gång i tiden så var det vi mot världen men det är man förträngt under allt som varit genom åren.
Hur som så blev jag jätte glad över en nu lagad moped men mer över tanken och orden och att man nu tog sitt ansvar och visade det...det kan inte ha varit så enkelt för honom tror jag. Helt klart ett steg i rätt riktning...
Så visst kunde jag bli förvånad och det trodde jag inte...;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar