Min kossa...

Minnena kommer ibland...denna gång av anledning vad jag fick veta igår!

Det var ca 4 år sedan. Patrik och jag började att röra oss häråt...till vårt nuvarande hem. Farmor hade gått bort för inte så länge sedan och saknaden och sorgen var stor. Jag var sist inne hos farmor dagen för bortgång.  Vi disskuterade en inflynningslägenhet på ett boende och hon var ganska pigg just då. Hon haee varit dålig till ocv från länge men inte vågat ge upp...i te vågat lämna Arne..min farbror. Tyvärr så är faktum så att hans bror...min far inte varit så schysst alla gånger utan ha "kört över" (om man ska sätta ord på det ) sin bror duktigt. Farmor pratade ofta om detta och var så ledsen. Hon var rädd att Arne inte skulle klara sig utan henne utan ville att vi skulle komma till gården.  Hennes vision var att vi skulle kunna samarbeta och få gården på fötter igen. Hon drömde om ett lyckligt slut för alla parter.
Denna på mötet så hade hon oerhörda bekymmer över sin yngsta son. Jag som har vatit hos farmor och hjälpt henne vatje vecka sa till slut...oroa dig inte ...vi tar hand om honom....ingen ska behöva köra över honom mer om vi kan förhindra det.
Hon lugnade ner sig igen vilket var skönt. Vae jag inte visstr var att det måste vatit hennes sista önskan.
På natten ringde telefonen. Det var från sjukhuset. Man talade om att farmor lämnat oss...:-(.
Jag ringde till Arne och frågade om han ville ringa din bror. Han avböjde och sa att jag kunde ringa så det gjorde jag.
Efter detta blev inget sig likt. Arne ville att vi skulle flytta till gården men v vågade först inte föreslå det då han tyckte vi hade ett fint hem redan i huset vi ägde i Gusum.
Historien är lång men jag kortar ner den avsrvärt denna gång. Vi flyttade till gården. Vi hjälpte Arne med allt han behövde och lite till. Jag tog hand om hela dödsboet och sorterade upp alla saker som de ville ha åt alla håll. Själv bad jag om att fånen liten docka efter farmor som jag alltid fick leka med vid mina besök som liten här. Minnena var stora med den. Den fick jag och den står nu i min bokhylla och rörs aldrig.
När vi flyttat hit så vat mjölktillgången på 243 liter varje hämtning. Vi hjälpte Arne i ladugården. Jag gjorde alla förberedelser före mjölkningen...vi hjälptes åt med morgon mjölkningen varje dag åtninstone 5 dagar i veckan och ibland på kvällar Patrik hälpte till att utfodra samt körde in nästan hela höskörden själv åt honom första året. Vi käkade frukost middag och fika tillsammans hos oss...jag lagade mat varje dag och anpassade glutenfritt efter min farbror för 600 kr i månaden vi betalade allt vad det kostade för oss med ström då vi satte upp en mätare och betalade vad vi förbrukade. Jag vägde allt diskmedel i mjölkrummet jag tog och betalade detta. Jag tvättade och målade om hela ladugården åt honom jag skötte kalvarna. Jag bad Patrik att köpa nya skivor av osb som vi gav till farbror i julklapp och satte upp för att göra nya kalvboxar. Vi löste en stor skuld åt honom till ena kvarnen som låg efter. Han fick låna pengar för att reda sina ekonomiska problem som fanns. Jag tog mjölk i tanken i ladugården för att inte köpa i stan men hade dåligt samvete. Jag har fått höra att oavsett vad jag gör så utnyttjar jag andra!
Det är det sista jag vill...så även nu. Arne behövde nyrekrytering så jag köpte en kossa på en auktion för 10 000 åt honom och vi var överens om att han får utnyttja henne och tjäna pengat på henne. Han får kosta hennes utlägg m.m jag ska ha fri mjölk och betalar semin vid betäckning och tar kalven till kött sedan, då Mia var av köttras. Allt var fantastiskt. Jag och några nära ryktade alla kossorna i ladugården så de fick bli rena och fina. Jag betalade en betäckning...avhornade kalven samt kastrerade den då farbror ville att den skulle gödas på gården och inte hos grannen som vi tänkte be om. Mjölken ökade och vi firade med 600 liters tårta :-).
Jag fick höra bakvägen att det här skulle bli dyrt för Arne han skulle få en faktura på rubbet sedan! Fatta igen! Vi gjorde detta för att hjälpa till! Jag bestämde att vi skulle ha logdans en gång för att utnyttja den en kväll och sedan att Arne skulle ha tillgång till den för all framtid.  Anledningen till logdansen från början var att behaga den största flickans önskan att få vara med på logdans då hon alltid är för ung. Nu samlade jag ihop folk...vi städade hela logen. Jag betalade åter för en massa hjälp. Vi har totalt kört minst 28 tipplass efter traktorn som vi eldat upp åt Arne. Städade upp hela gården åt honom...och det enda vi begärde var att han skulle hjälpa sig själv.
När vi började att ta hand om vårt hus mer så verkade det hända något. Det dög inte riktigt på något vis ....det finns mycket...mycket mer än vad jag nu berättat kan jag garantera men jag får ta lite en annan gång. Nu i alla fall börjadr kontakten brytas. ..han slutade så småningom att äta hos oss när jag sa att 600 inte riktigt räcker utan att det måste bli 700.  Så här fortsatte det. Jag hade även tidigare skaffat mig en praktikplats hos Arne för att hjälpa honom samt en praktik plats till min lillebror hos Patrik för att vi skulle kunna hjälpas åt med gården.
Tillbaks till min kossa som jag köpte.  Under de sista åren så har jag aldrig blivit tillfrågad om jag vill betäcka henne när hon gått i brunst...vilket var en del av avtalet. Och nu till det jag blev riktigt förbannad över. Jag fick veta igår när jag frågade hur hon mådde att hon var död! Hon dog i höstas!.
Amen va fan...varför har du inte sagt något frågar jag..
Får till svar
-Det har jag glömt....

Ibland finns inte ord....ni som läser kan ju själva känna efter vad ni tycker om det här inlägget. Jag lägger även detta i samlingen...
Men ibland är det konstigt att man står kvar med huvudet högt...