Adde min lillebrors och Jennys bröllop . Denna dukning är min senaste skapelse bland alla andra projekt jag pysslar med. Det här är nog ett av de mer krävande än jag varit med om. Ville verkligen att det skulle vara perfekt. Hela uppdukningen med mycket hjälp tog ändå 6 timmar innan jag var nöjd. Har mer eller mindre lagt allt annat åt sidan och mycket har fått vänta. Detta har varit prio ett efter att jag haft mina valpar som var det absolut viktigaste tidigare i vår. Så fort att allt med dem var klart ...man hittat hem till dem som kändes fullkomligt rätt så satte jag igång. Jag tog reda på vart bröllopstårtorna blev billigast....kontaktade en underbar fotograf som även den blev någon tusenlapp billigare....gjorde ett bröllopsprogram på 8 A4 på båda sidor vilket innehöll...sånger...dikt...meny....historier...gästlista...ordningsregler...uppdrag till gästerna vilket funkade dåligt ändå....en personlig visa....alla blomster arrangemang och lite annat.
Gjorde även ett annat häfte...innehållande en lång intervju av brudparet varförsig och lästes upp efter ca 40 frågor till dem sammanfattats och en skrift om Addes uppväxt ur min synpunkt. Jag valde ut bilder och filmer och episoder i vårt liv tillsammans som min underbara man fick i uppdrag att berätta om....vilket han gjorde riktigt bra. Detta innehöll 16 sidor material. Alla sånger fick Jennys mamma Susanne ta ton till och hon var bra till den uppgiften..
Jag snurrade runt i klädvärlden länge och hade ett helsike innan jag hittade en passande klänning till ett bra pris som var mer än rimligt....såg till att tappa 8 kilo från mars....tränade min kropp så mycket jag kunnat för att klara av att gå och kunna stå som tärna för dem som önskades...tog hjälp av en underbar vän för att få hjälp till underverk med hår..naglar...smycken och påklädning av klänningen.
Jag mötte upp Bruden i frisör salongen efter själv förberett mig sedan 8 på morgonen...fotograferades vid 12.30 och vigsel i kyrkan kl 14.
Kan ärligt säga att jag var nu helt slut och att jag är glad att det är klart nu...men det har varit en spännande utmaning och jag lyckades ro den i land på alla delar och vara nöjd med min insats. Jag kan också säga att jag gör nog inte om det...;-).
Ett stort tack till min familj och vänner som har haft förståelse för min tid...mitt dåliga angagemang hemma mitt osociala sätt för att hjälpa någon annan :-)
Ni är värda guld ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar