Hemkommen....

Godmorgon alla nära kära och vänner ♥

Har haft en underbar kväll med saknade godingar. Blev i förrgår inbjudna till Jarskogs på sill och potatis när jag ringde och tänkte hälsa på för att vi Åbergare kände oss otrevliga sist vi sågs då det blev besökskrock med oväntat besök. ..

Jag skulle bara gå ut och kika på släpkärran men vid ena grinden kom Lena och den andra grinden Helen och Anders vilket var trevligt men blev lite tokigt då man inte riktigt kunde visa sin uppskattning till hela ligan i all hast. Lena försvann ganska snart igen och både Patrik och jag kände att det inte alls kändes bra just då så därför var vi tvungna att göra rätt för oss och visa den respekten för våra grannar.

Vi skulle infinna oss till kl 17.30 hos våra kära grannar och tiden hade vi fått bestämt själv så det passade bäst. Man möts alltid av ett enormt tillmötesgående av dessa underbara människor.

Varje gång vi är ditbjudna blir man så vansinnigt omhändertagna, kanske lite bortskämda måste jag påstå. En enorm gästfrihet och stort välkomnande. Vi startar alltid med en massa kramar åt alla håll, med sådan där sann mysig känsla man har för människor man tycker väldigt mycket om. 

Vi blev sedan invisade till ett uppdukat bord i köket vilket var som vanligt...super mysigt. Små fina skålat med sill, varav en sort som Lena la in själv dagen innan...en liten skål med jättefin hackad gräslök, ett varsitt glas och en öl (Budweiser) till maten, ett snapsglas till oss vuxna samt annat i både mat och dryck till Johanna eftersom hon inte är förtjust i sill. Hon fick Lenas hemgjorda köttbullar och burkläsk istället.

Alltså om man säger så här...de tänker alltid på alla och det är så självklart, man är inte så van vid sådant i dagens läge utan att det ska vara en massa strul och knöl.

Vi bjöds på en liten snaps till sillen där vi fick välja mellan 3 olika sorter....

Det stod både hårt och mjukt bröd på borden och som grädde på moset innan potatisen var helt kokt...en jättefin silltårta som var enormt god.

Så snart potatisen var klar så intogs maten. Allt smakar alltid så gott där. Om vi så skulle ha samma sill ur samma burk så skulle den vara mycket godare hos fam Jarskog pga det underbara sällskapet och omtanken som alltid finns där.

Jag vet inte hur det framkom men vi talade om hur det brukade fungera förr eller något i den stilen som vi förklarade för Johanna och jag nämnde att det enda som saknades i så fall var snapsvisor till intaget...det var så som det var vanligt förr vilket inte är vanligt längre..

Ni kan inte ana vad som då händer!!!

Hör och häpna...Denna underbara äldre dam tar ton och sjunger en liten snapsvisa för oss till varje gång glaset höjs, hon gör det ensam och som världens självklare sak i världen då det var det enda som skulle kunna saknats! 

Nu kanske ni förstår vad jag menar med generösa sant omtänksamma människor!

Efter maten dukas efterrätt med färska jordgubbar , gammaldax gräddglass samt en sort med jordgubbssmak och grädde till det .

När vi är klara visas vi vidare in i salen eller stora rummet där en brasa tänds och man tillfrågas vad som önskas att dricka. Frågan lyder...Vin ...öl..kaffe eller något annat?

Vi alla kände nu för lite kaffe men inte Lena. Jag ifrågasatte vad hon själv önskade och hon svarade då...det skulle väl vara ett glas vin i så fall och skrattar med det där härliga skrattet som är så mysigt. Jag erbjöd mig att göra henne sällskap om hon ville ha sällskap över en liten skvätt då det alltid är trevligare på något vis. Nu serverades ett sk mormors vin...ett vitt på vanlig kartong men ett nytt för mig. Detta var även det ett riktigt gott vin med en smak jag faktiskt inte hade räknat med, det var riktigt gott även detta. Till kaffet som var på ingång nu så serverades Lenas hemgjorda kakor som vanligt.

Nu hade vi en trevlig pratstund med skratt och historier om allt möjligt, både från förr och nu. Jag tror att Lennart var lite trött denna gång, men sa ingenting utan respektfullt bara sitter och lyssnar till det tjatter som kommer ur vår familj, även Lena såg lite trött ut till slut så jag tror att de hade jätte trevligt som vi under hela kvällen men det var nog lite skönt när vi gick hem också. Dessa underbara människor är snart 80 år men vi har så trevligt och så mycket gemensamt samtidigt. De tycker om oss och det känns verkligen enda in i själen och hur ofta känner man så???

Man känner sig alltid så omhändertagen när man är hos dem. Vi hjälps åt  med det vi kan. Det som är så jätteskönt att höra är när de säger att de är så glada över att ha oss, de vet att de alltid kan be oss om hjälp om så behövs och må bra av det ...sådär som det ska vara mellan farföräldrar och barnbarn. Även om det inte biologiskt är så så finns den känslan. Lena och Lennart är den största kopplingen jag har till farmor och farfar här. Farmor har alltid pratat gott om dessa människor men en uns av avundsjuka har alltid funnits där..inte av negativa själ men av att man skulle vilja ha det lite som dem i tidigare skede. Man har alltid hört goda ord mellan farmor och Lena, de har erbjudit gott grannskap i alla tider och nu när min farmor inte finns kvar längre så har jag fått hört av Lena hur mycket jag betytt för henne vilket jag inte hade en aning om på det viset.

Lena och Lennart är de som verkligen berättar hur glada de är att ha oss här som grannar ...det är de som talar om och visar uppskattning för det vi gör...de som aldrig är själviska och alltid vill väl. Vi kan prata om precis allt och det finns aldrig något ont i dem åt något håll alls.

Nu har tårarna fallit många gånger under tiden jag skriver detta...det är glädjens tårar...ett bevis för mina känslor och att man kan finna vansinnigt fina kontakter och relationer även i senare skede i livet även om det saknats genom stor del av livet. Man måste vara en vaken och omtänksam individ själv och verkligen med rent hjärta ta sig an andra människor ...vara osjälvisk och verkligen bry sig om...

Det finns tyvärr alldeles för lite av denna kvalitet i dagens samhälle och att jag vet att varje person son läser det här jag just skrivit faktiskt håller med...

Vart är mänskligheten på väg?

Eftersom jag har haft en helt underbar dag och kväll så önskar jag att ni alla har haft det även ni. Önskar jag kunde dela med mig känslan jag känner så fler fick känna denna glädje.

Man måste inte ha släktband till människor man känner på det här viset tillsammans med och vem säger att blodsband är bättre? Den här frågan kan jag ta en annan gång...