Då kom dagen som min lilla tjej skulle på sitt återbesök med sin tass som skadades under söndagen. Det var nu onsdagen efter och det var nu dax att se vad som hade hänt med hennes sår. Vi for ner till veterinärstationen och var där på avtalad tid.
Jag väntade med att ta in Alice tills att hon fick koma in direkt i ett rum och inte behöva sitta i väntrummet utan kunna vara trygg i bilen där hon även är en aning mindre aktiv med sitt ben.
Det tog en liten stund men sedan kom veterinären och kallade in oss.
Även denna gång före hon undersöktes så frågade man om hon var snäll och jag svarade som vanligt att JA det är hon. Jag fick förfrågan om jag trodde att hon kunde undersökas utan lugnande eller ej. Jag svarade att ja det trodde jag och att vi kan väl prova först istället för att ge henne onödiga preparat.
Alice skulle nu upp på bordet, det bordet som hon för några månader sedan var livrädd för. Jag beordrade henne att kliva upp, hon visade misstycke genom att försöka gå förbi bordet men gav upp nästan direkt och gjorde som jag sa. Motvilligt tog hon upp även bakdelen och där stod hon nu som förstelnad och skakade som ett asplöv! Lilla gumman vad jag tyckte synd om henne men jag jamsade inte utan pratade med henne och masserade bröstet. Vet skulle gå och hämta lite saker och lämnade oss ett par minuter och på den tiden hade Alice lagt sin tyngd på mig som ett stöd och nu slutat att skaka.
Jag ifrågasätter om hon ska lägga sig, vilket hon ska och förmodligen åt detta håll säger jag och visar, det var så såklart.
Jag ber Alice att lägga sig, men oj vad det var jobbigt, det tog verkligen emot men motvilligt lyssnade hon. Självklart lade hon sig på magen vilket hon absolut inte kunde ligga på om man skulle behandla henne.
Jag och vet hjälps åt att ta hennes ben för att vända henne rätt och dessa krafter som finns i en sådan hund tror man inte existerar men hon gav upp så fort att hon såg att jag lutade min kroppstyngd mot hennes kropp för att få henne stanna kvar och där låg hon sedan hur snäll som helst!
Vet började att ta bort det gamla bandaget för att se hur det nu såg ut, detta var väldigt spännande men också väldigt skrämmande då man inte hade en aning om vad man skulle få se.
När bandaget var borta så skulle 2 stygn tas bort och dräneringsslangen skulle dras ur såret för vidare läkning. Min tjej var så duktig så det inte var klokt!
Hon bara låg där alldeles stilla och lät veterinären göra sitt jobb. Hon tog bort stygnen och slangen, sköljde igenom koksalt igenom såret, sprutade in en antibakteriell gel i hela såret och lade om det på nytt. En liten ryckning då den kalla gelén mötte såret var allt hon rörde sig under hela tiden. Hon tempades hemma innan vi åkte ner och hade en temp på 38,2 grader vilket var bra. Hon har varit så fruktansvärt duktig i hela förloppet av denna extrema skada så ingen hade kunnat ana. Hon är en fruktansvärt snäll och enkel hund att behandla och hantera vilket förmodligen inte många trott.
Min lilla Alice blev kallad hjälte av veterinären. Det är denna typ av patienter som oerhört trevligt att behandla. Jag var enormt stolt över min tjej för hennes agerande och jag ska faktiskt erkänna att hon var lugnare och mer trygg än vad jag faktiskt hade trott. Så ni som har besvär med era babes där ute ge inte upp med att fortsätta forma era babes de tar det till sig mer än vad ni anar och resultaten kanske verkar väldigt långt borta och att det inget händer men så är inte fallet, en dag kommer ni märka att det har hänt väldigt mycket mer än vad ni kan ana....
När jag sedan kom hem pustade jag ut i uterummet och var helt slut. Ingen människa kan ana vilken påfrestande tid det varit och hur hjälplös man känt sig då man inte kan göra något mer än att låta tiden läka såren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar