Söndagen den 5:e juli
Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Nu har det tickat iväg lite i tiden igen. Jag har varit en aning låg för att ta mig för att få något alls gjort och jag är av sådan kaliber att jag behöver få gå till botten vissa gånger när jag mår dåligt för att kunna komma igen.
Det har varit intensivt och påfrestande sista tiden men blandat med trevliga upplevelser och underbara vänner. Men tyvärr så har min ork inte varit med mig riktigt och jag har nog varit på gränsen till sammanbrott länge. Ibland önskar jag att jag hade kortare stubin så det inte blir så radikala downs när de kommer men nu är det bara att gilla läget hur det än är.
Som jag redan har berättat tidigare så har det varit jobbigt ett tag. Jag har kämpat hårt med Alice träning inför utställningen som var kommande i det närmaste. Vi hade ett nederlag själva på vårt MH tidigare då jag varit fullt ockuperad med att det skulle klaffa för alla att jag helt missade att min egen tik hade ett långt förlöp som hon aldrig tidigare haft. Hon började som vanligt och jag pratade med ansvarig för MH om jag skulle avbryta eller ej, vi räknade dagar och insåg att hon precis skulle sluta sitt löp mer eller mindre på dagen så man ansåg att jag skulle prova. Olyckan var framme då på det vis att jag som sagt missade att se hennes långa förlöp utan var helt upphängd på dagar. Jag erkänner fullständigt... korkat och helt idiotiskt. om jag ändå hade gett fan i att lägga så mycket energi på alla andra så hade jag kanske reflekterat på det som var under näsan. Känner mig verkligen urkorkad så jag finner inte ord....men det blev som det blev. Hon bar sig jättekonstigt åt på mitt MH och jag fick avbryta. När vi kom hem så visade gamle Winston att han hade intresse av henne, vilket bara betyder en enda sak....att hon var i höglöp!!! Min idiot!
Jaja, jag kan inte göra det ogjort men det blev ett riktigt nederlag då jag hade lagt otroligt mycket tid och energi på detta. Jag hade samlat ihop några vänner som skulle göra mh och for till Mjölby för att se hur det gick till innan
Jag bokade hela banan och anordnade ett eget mh för mina valpar och de som visade intresse bland mina vänner.
Hur som så har det varit väldigt energikrävande och ett rejält nederlag för mig. Efter hennes löp sedan var över, så har jag sedan den 17 maj tränat Alice inför utställningen som jag lyckades med hjälp att boka. Jag har lärt henne att stå på kommando, vänta stilla, hon har bredvid travat trots att hon gärna passningar. Vi har stadstränat i mängder, tagit med Alice in till Norrköping för att se hur hon reagerar på en utställning, (Norrköpings dogshow) tränat på att möta andra hundar, ökat på träningen att vem som ska kunna titta i munnen, osv..Jag har nu möjligen medvetet utsatt Alice för alla möjliga situationer som går. Hon har åkt bil...tränats med katt...kloklippts...borstats...putsats...aktiverats. Jag har läst om utställningar och försökt läsa mig. Jag har fått tag i en handled som ska ställa Alice då jag aldrig varit med och sett hur det går till. Jag har handlat begärt utställningskoppel och ett nytt utställningstält som man som nybörjare lyckas ställa upp på 4 minuter ensam. Självklart har jag provat det så jag även där vet hur man bär sig åt att få upp det men också för att packa ihop.
Arbetet har har tagit mycket energi och lång tid... (visst ser man från 17:e maj är det kanske inte lång tid) och det har hänt extremt mycket med henne. Alla reagerar på hur mycket hon ändrats i rätt riktning. ..men så kom ett nederlag igen..
Allt hände i ett ögonblick. ..blodet pumpade och färgade...mig..gräsmattan...handdukar och förband. Jag svär och tankarna far!
Jag trodde hon var körd totalt...det blev ett akut jourbesök hos första veterinär jag fick tag i!
Allt gick så fort och jag ångrar bittert att jag inte höll fast vid mina egna farhågor och tar det säkra före det osäkra...en olycka händer så lätt...
En underbar camping morgon. ..
Akut till veterinären och Ebba söker kylan i ac:n och Alice är ensam bak i kofferten..
Vi anländer till veterinärstationen och får vänta utanför i en 40 Lååånga minuter innan veterinären kom. Som tur är har jag tuffa hundar med tuff attityd. ..lika barn leka bäst. .
Fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar