God morgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Ligger nu i soffan i vardagsrummet efter en för jävlig gårdag...en dag som har innefattat hur mycket som helst vad gäller känslosvall...
Skrev inatt men somnade åter igen och var så trött när jag vaknade att jag inte kunde läsa vad jag skrivit så därför kommer det nu.
Jag gav mig åter iväg en sväng till husvagnen som står hos Ullis för att få komma bort från allt, vill vara ensam, andas och bara få samla mig igen..
som ni alla som läser bloggen säkert har förstått så är det något som är extremt fel i tillvaron....och det är helt riktigt.
Tiden läker alla sår sägs det och det är möjligt...men så beror det på hur man väljer att leva sitt liv och hur man bearbetar saker, alla gör vi olika. Jag lovade mig själv en gång i tiden att gå min egen väg och göra det jag tror på och bli den människa jag vill vara och tro det eller ej, jag är där.
Jag vet mycket väl vem jag är och vad jag klarar av, jag vet hur jag ska ta mig tillbaka vid varje nederlag jag haft av olika karaktärer i livet även om allt för en stund har varit nattsvart och känts helt omöjligt att ta sig igenom.
Jag reser mig alltid upp ur askan och är då starkare än någonsin och det är vad jag har tänkt även denna gång. Men nu är allt helt annorlunda. Förr har det varit stora nederlag som har givit mig en rejäl smäll som man får resa sig efter men inte nu..
Detta är någonting som har pyrt väldigt länge och jag har vägrat att lyssna på alla signaler, varför? Kanske för att jag för ett och ett halvt år sedan trodde mitt liv var slut då den fysiska hälsan kraschade totalt?
Jag har kämpat som en idiot för att ta mig tillbaka, jag har lärt mig se andra viktiga saker som jag inte såg tidigare då man trodde att allt skulle ta slut. Att visa respekt inom familjen och vänner har blivit ännu viktigare, att hjälpas åt, se andras behov, finnas för varandra, skratta och njuta av livets alla erbjudanden till välmående, att älska till fullo både i känsla i action är viktigare. på något vis så har hela jag blivit mer intensiv.
Jag har saker jag vill göra i livet, saker som jag aldrig i min vildaste fantasi trodde jag skulle klara av men som inte känns helt omöjligt längre..
Tyvärr kan allt vända på en femöring, vilket kändes som om det kom från ingenstans vilket jag innerst inne vet inte är sant.
Sista 2 åren eller snarare 5 skulle jag väl kunna påstå har varit av en karaktär inte vanligt folk skulle klara av, så mycket vet jag och självklart är jag stolt över det men man går inte direkt oberörd igenom en sådan tid.
Jag tänker inte ens försöka gå in på vad som har varit, en dag ska jag göra det en gång för alla men där är jag inte idag.
För dagen önskar jag att jag var helt och hållet förstörd i en minnessjukdom eller något i den stilen så att jag inte förstod hur allvarliga felen är...tro mig det är inte lätt att känna och veta varje jävla gång som kropp, själ och huvud ger upp och inte funkar!
Många undrar vad det är som har hänt, och det har inte varit så stora saker varje gång kanske men det är alla små saker och stora saker både fysiskt och psykiskt, alla som drar i mig åt alla håll, all min egen prestations ångest, alla mediciner,
Nu tänker jag bara kasta ur mig vilka signaler jag inte har lyssnat på och hur detta har drabbat mig både fysiskt och psykiskt....
fortsättning följer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar