Ett till inlägg skrivs nu mitt i natten...
Jag erkänner jag har sovit för mycket nu på helt fel tider under dagen och mest korkat var när jag sov från runt 19.30 till 21.00 men det förklarar varför jag nattsuddar lite just nu.
Tänkte ta ifatt lite till medans jag ändå inte kan göra så mycket annat mer än att vänta på John Blund igen. Kan just nu heller inte ligga ner men att sitta funkar så jag kör väl en omgång igen.
Nu hade man kommit till onsdagen och jag väntade besök av en kär och efterlängtad vän. Vi ses inte så ofta då våra liv inte riktigt klaffar med tider då vi inte lever i lika typer av aktiviteter och arbeten. Vi försöker dock att ta den tid som bara går tillsammans vilket är välbehövligt för oss båda. Vi kan prata om precis allt och vi stöttar varandra i alla svåra stunder och delar glädjen hela tiden, inget hymmel en enda gång utan man kan alltid vara raka och ärliga även om vi tycker olika ibland och ser saker som brister hos varandra som man kanske borde inse...
Hur många har sådana vänner? Jag har ...och det är jag evigt tacksam över <3.
Denna morgon vaknade jag inte på riktigt in bästa sida tyvärr, jag hade enormt ont och så hade som jag berättade tidigare stämningen i hemmet inte varit världens bästa...ja för att tala mer klarspråk så har det varit total kaos i känslovärlden och vi har inte alls kommit överens någonstans men var problemet är är svårare att komma underfund med ...man vet bara vad man känner och upplever..En hel del kan säkert bero på vår hälsa på olika håll och ingen vill må som vi gör så jag tror att lite i grunden ligger där men sedan är det många andra faktorer som spelar in.
Denna morgon for Patrik iväg som vanligt för att jobba. Han hade beslutat sig för att åka vidare till nästa arbete när han gjort det första för att till viss del lämna utrymme till mig och Jenny vilket jag definitivt uppskattade vilket jag talade om. Han vet att vi behöver varandra ibland.
Från början skulle Jenny ha kommit redan på måndagen men fick förhinder så nu blev det ons-fre istället för mån-fre. Lite kort men vi hade bestämt att ta till vara på tiden.
Denna dag blev inte alls som var planerat då faktiskt andra ändrade planerna för alla hemma hos mig. Vi hade fortfarande campare kvar sedan gårdagen och jag hade inte alls hunnit eller orkat göra de sysslor som jag ville få gjorda innan Jenny och barnen dök upp.
Det blev lite tokigt i min planering redan i tidigare delen av veckan men nu blev det lite av ett kaos!
Jenny dök upp då hon sagt vid 11.00 tiden och jag var nog världens trevligaste när jag mötte upp henne vid grinden. Jag berättade med en gång hur trött jag var och att saker och ting inte riktigt redan nu var som tänkt men att camparna säkert tar en kopp med oss innan de packar ihop som Patrik och ger sig av.
Vi tog den där kaffe stunden som vi tänkt och planerade vad vi skulle fylla våra dagar med. Det enda som var planerat var att vi under kvällen skulle grilla flintastek och att vi skulle käka pomme till det. Det var extremt varmt denna dag och prognosen visade att det skulle hålla i sig under de dagar som de var kvar.
Klockan rörde sig mot 13 hugget någonstans och då fick jag veta att camparna inte skulle åka iväg utan tänkte vara kvar. Micke skulle åka och jobba men Rickan skulle stanna i vagnen till kvällen...
Jag berättade då att det tyvärr inte fungerade så bra för jag hade andra planer som redan var bokade sedan länge och att det nu var väldigt opassande då jag ville ha tid med Jenny för att jag och hon hade behov av att prata med varandra. Jag behövde verkligen en vän ...
Hur det nu än var så hanns det inte att åka till deras bostad innan man började jobba och jag hade ju naturligt ´vis inte hjärta att låta pojken stanna i vagnen så självklart fick han vara med oss. Det som blev tokigt var att jag tyckte det var pinsamt inför mitt besök som planerats länge och även att vi inte nu kunde få plats i bilen som var tänkt för att åka och bada utan blev i så fall tvungna att åka flera gånger till sjön eftersom det saknades en plats. Självklart kunde jag heller inte då låta pojken stanna i sin vagn! Klart han var tvungen att få följa med om han ville. Hos oss behandlas alla lika och de som är här är alla besökare och tas omhand men som sagt denna gång var det egentligen inte passande men vi hjälptes åt att lösa situationen.
Winston försökte charma lite så som han gör då han märker att jag är en aning frustrerad många gånger. Det är som om han vill få mig att skratta och glömma allt för en liten stund. Han är bara för go min lilla gubbe.
Det gick en stund efter att Micke hade åkt iväg till jobbet men sedan gick Jenny och jag en trappa upp för att prata ostört och utan barn...då bröt jag ihop totalt..
Jag hade nu knipt länge och väntat och väntat på en vän som skulle kunna förstå mina känslor, någon som inte dömer innan man fått tala ut, någon som vågar tala om hur dum jag är om det är så eller någon som vet att det är dax att lämna mig ifred en stund så jag kan samla mig. Jag gråter nästan aldrig, jag får inte direkt eller hur jag ska säga. Jag brukar få höra att jag bara tjuter eller vad jag nu är tjurig om. Ingen vill se mig ledsen och jag vet inte direkt varför men jag får en känsla av att det är för att man känner sig lite träffad ibland eller att det är jobbigt att se mig ledsen. Detta innebär att jag känner att jag inte kan få visa mina känslor utan kritik och väljer att gå undan och i så fall gråta i smyg om jag absolut måste. Men i de flesta fall gråter jag inte utan omvandlar automatiskt mina ledsamma känslor till agg och varje gång jag blir ledsen eller besviken så blir jag förbannad i stället för ledsen. Det är ett sätt man har lärt sig att leva med. om det är hälsosamt eller ej det får väl andra avgöra....
ur som så var det ett faktum, jag bröt ihop totalt, och varje gång jag hörde någon komma i trappen så gick jag undan för att inte visa den so dök upp. Tyvärr så kom Johanna upp vilket inte var ok, jag bad henne snällt att gå för att jag ville prata med Jenny men då blev hon både ledsen och förbannad. Det slutade med att vi rök ihop som tusan och åter igen bröt jag ihop!
Stackars Jenny! Hon fick verkligen se en sida av mig hon aldrig sett tidigare, åtminstone inte på detta sätt.
Hela dagen var förstörd och stämningen tryckt men jag försökte att hänga ihop och återkomma så fort som möjligt med ett leende men det existerade inte.Vi bestämde att vi skulle ner till Sörping för att köpa hem glass då vi inte alla fick plats i bilen...
Jenny jag och Emelie åkte ner och handlade och när vi kom tillbaka så käkade vi alla glass. Patrik kom hem en aning senare och ställde Jennys vagn på plats och kopplade bort bilen så vi fick loss en bil till. Nu innebar det att vi kunde åka till sjön och bada då Johanna inte ville följa med annars hade vi inte kunnat lösa det som jag nämnde tidigare...
Här har vi nu efter mycket möda och stora besörjelser lyckats ta oss till Klarsjön för ett dopp så barnen fått badat.
Rickan valde dock att vara landkrabba hos mig. Han hade allt med sig men ballade ur då han såg att de andra frös. Jag var jätte sugen på att doppa mig eftersom det var så jäkla varmt men avstod ändå...vissa saker tar ju lite emot och i detta fall undrade jag hur jag skulle lyckas att byta om innan vi skulle åka tillbaka. Jag har ju varit så dålig så jag antog att jag skulle få enormt med problem så jag avböjde helt...enklast så.
en liten bild från stranden, men vart är alla människor???
När vi sedan kom tillbaka var jag så vansinnigt trött att jag knappt kunde stå på benen och var tvungen att be om ursäkt för mitt tillstånd. Jenny sa åt mig att lägga mig en stund så vi kunde umgås vart efter då jag piggnat till så jag kunde utnyttja resten av det kvarvarande dygnet utan att jag faktiskt skulle somna ifrån mitt i en mening som jag brukar kunna göra.
Vi korkade upp vin till maten och även öl såklart. Vi käkade och Jenny hade verkligen lyckats med köttet, det var så gott!
Efter maten så tog vi efter lång snackande stund så tog vi en nattlig promenad med alla doggisar. De hade utstyrslar på sig så att vi verkligen skulle synas. Vi hade nu även lilla Emelie med oss som fick försöka agera fotograf. När barnen hade nattats och klockan var mycket så hoppade vi ner i poolen och satt där jätte länge. Klockan var då 03.00 när Jenny tackade för sig.
Natten slutade inte där utan jag blev uppe tills att Patrik gick upp till jobbet då Johanna hade vaknat och vi rensade luften i evigheter, och självklart var det känsligt även då..
Så mycket som jag gråtit detta dygn vet jag inte när jag gjorde sist och det var i skrämmande mängder....jag tål allt men inte när det är trassel i hemmet ...sådan är jag och jag tackar Jenny som fanns där även om det inte var min mening....tack för ditt stöd i mina svåra stunder <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar