På väg under....

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Drar efter andan innan jag börjar skriva...

Tänkte att jag nu ska påbörja en förklaring till hur den senaste tiden har varit vilken inte alls har varit lätt..

Jag var ute som vanligt på fejjan och såg en slående bild som visade sig att samme gode vän hade tagit som jag delade från för ett tag sedan..

Jag kände mig oerhört träffad så jag skickade ett meddelande och frågade om han visste hur jag kände mig, det var skrämmande i tajming just för ögonblicket.

När jag ser på bilden ser jag något vackert men samtidigt enormt ledsamt och tragiskt. Ett vackert fartyg är på väg ner mot havets botten efter att ha brustit på något vis. Jag känner att tiden står stilla och man kan ana den förtvivlan som funnits ombord... man känner stor sorg samtidigt som ett lugn smyger sig på efter ett kaos av fruktansvärda känslor och enorma tjut på hjälp...

Tyst och stilla sjunker ett vackert fartyg som funnits för många, som skapat glädje och harmoni,,givit lycka och spänning och samtidigt fått några i mängden att må illa, för att möta sitt öde....

Förmodligen har man inte vårdat fartyget på det sätt som varit nödvändigt...

Tyst och stilla tar tjuten slut, stillheten tar överhand och fartyget blir slutligen ett sjunkande vrak som finns där men som kommer att glömmas bort och blir helt betydelselös...

Innan botten är nås så ligger vraket helt passivt och väntar på att bli övergiven.....

att det ska fyllas med smekande vatten som sväljer hela fartyget och tvingar med sig varje detalj under vatten tills syret tar slut, en ro av tystnad och frid efterlängtas då alla andra möjligheter inte längre existerar....

Se på bilden ...

det finns bara två alternativ.. att sjunka till botten eller plockas upp med hjälp och rustas för framtiden... det är så jag känner mig...

Bilden är fotad av @bollis71

(åter igen tackar jag för att jag får använda den)