Godnatt alla nära kära vänner och bloggläsare ❤
Sista tiden har varit extremt jobbig och jag känner att jag förlorat fotfästet. ..inte vanligt men ett faktum. Jag har själv blivit sämre på olika plan och det har varit många olika bitar i hälsan som tagit stryk. Idag senast så vaknade jag med en vilopuls på 95 vilken brukar ligga på ca 62-68.
Jag ska erkänna att jag känt att jag vill fly från allt men samtidigt kämpa. Dock funkar det inte att kämpa ensam. Kommunikationen i hemmet har inte varit den bästa kan jag också erkänna och det är nog där det brustit för mig. Jag har alltid varit sådan att så länge allt hemma funkar så funkar allt...men om något stör ordningen med relationerna så mår jag fruktansvärt.
Jag bestämde mig härom dagen då minnet svek åt alla håll att jag måste försöka nå mina nära på ett sätt som inte lyckats...att få dem förstå...på riktigt och även själv tänka till flera gånger extra och säga till direkt när det blir jobbigt men kanske på ett annat sätt än tidigare. Jag började i samband med detta att strukturera upp mina tankar. Jag försöker släppa de saker som kväver mig och alla krav jag känner. Jag kommer att försöka koppla av och sova om jag behöver utan dåligt samvete och känslan av att vara otillräcklig måste läggas åt sidan...även kraven av de kära måste lätta...då jag inte fungerar för dagen som tidigare.
Jag tänker göra de saker jag har lust med och de saker som fyller mig med någon form av tillfredsställelse. Självklart så finns det krav och måsten men så länge jag inte serverat andra att ställa höga krav på mig så blir de åtminstone enklare i min vardag.
Vi har idag bestämt att försöka att se varandras behov med nya ögon och för första gången känns det som tiden är inne för god kommunikation.
Vägen till mitt vanliga jag har strukturerats upp nu finns förhoppningsvis bara en sak...att segra ☺
Puss...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar