Godmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Tänkte fortsätta att beta av förra veckan med några rader.
Måndagen den 29:e juni
Dagen går sin stilla gång som den brukar. Jag städar donar och röjer så gott jag kan. Hundarna tas om hand som jag brukar och Alice fortsätts att tränas inför utställningen för att både kunna stå och gå snyggt. Vi är fortfarande inte hemma i gemet men det går framåt. Hon tränas mycket med det sociala och får var med överallt mer eller mindre.
Jag måste säga att jag är stolt över hennes framgångar då jag vet att det är min förtjänst att det händer så mycket med henne. Visst har jag massor såklart att ta tag i men av det jag redan påbörjat så ger det goda resultat i alla fall så vi fortsätter i lugn och ro att träna i alla möjliga miljöer, jag avvaktar även med vissa typer av situationer som jag anser att hon inte är mogen för riktigt...
Det är också att andra människor inte ser förändringen på samma sätt som jag gör.
Denna dag hade jag hoppats på att hinna med att klippa min lilla Winston men det kom som vanligt lite i mellan så jag hann inte det. Jag har som väl är tidigare under förra veckan tagit hand om hans tassar med klor och päls så han var lite gjord innan. Nu var det dax för att ta resten men som sagt fick förhinder.
Kalle och jag hade pratat om att vi skulle åka på friträningen på kvällen mellan 18-20. Alltså dansen är det jag talar om. Jag skulle behöva komma igång igen då jag mår betydligt mycket bättre i kroppen av att dansa även om det kanske låter konstigt, vi ska heller inte prata om hur bra själen mår och hur mycket skratt som automatiskt ges i samband med just detta, det är verkligen en bra sak för både kropp och själ.
Patrik var och jobbade på IL och hade bestämt att han skulle vidare till Khil bara för att jag skulle åka och "leka" med Kalle. När de orden nämndes blev jag aningen förbannad måste jag säga för det låter så himla nedlåtande och detta är ett sätt för mig att skapa en bättre hälsa så jag tycker att han borde vara glad och stödja mig här! Vi ska heller inte tala om att han borde fortsätta följa med för hans hälsa behöver det minst lika mycket som min!
Tyvärr så ha vi inte samma syn på saker och ting alla gånger vilket många gånger kan skapa problem. Sorgligt men sant och så är det mer eller mindre i alla förhållande, äktenskap, partnerskap eller förälskelser ...
Jag följde med Kalle till dansen i alla fall, var trött på att inget göra så jag behövde lite uppryckande skratt vilket man alltid får.
När jag hade kommit in till Norrköping så ringde telefonen och det var Micke som ringde. Han hade en önskan över att komma och campa i sin husvagn som stod hos oss eftersom han hade Rickan med sig och de var överens om detta. Jag kände väl att det blev lite tokigt eftersom det var sent och jag skulle vara fullt upptagen under dagen därpå, Patrik var inte heller hemma under kvällen utan att vi båda skulle komma hem runt 20.30 tiden och styra med middag och annat. Patrik jobbade såklart även han på tisdagen så han var ju inte hemma och senare på nästkommande kväll så skulle jag ev till kanaldansen och dagen därpå få en god vän på besök...
Som sagt det kändes lite opassande men han fick all info om hur vi hade det men ville komma ändå. Tyvärr så blir min tid drabbad i alla fall även om man säger att man inte har tid men tar sig tid med sina goda vänner. Många gånger så slutar det med att jag blir stressad och mår riktigt dåligt över att jag inte har hunnit att göra det jag ska. Det finns tyvärr alldeles för många exempel på just dessa gånger....
Det är väldigt svårt att förklara hur jag verkligen mår i dessa lägenefterso jag varken säger något eller att det syns på mig....
Hur som så kom jag och Kalle hem när vi skulle, Micke och Rickan dök upp. Det var spänt mellan Patrik och ig så vi hade behövt tid på tu man hand men läget var inte riktigt lämpligt heller just i nuet. Patrik försvann när vi skulle fika och när jag undrade varför så fick jag till svar at han kände sig så överflödig i mitt sällskap...inte för att jag visste vad det var just då men faktumet är att det inte varit bra mer än så går jag inte in på då jag anser mig varken ha tid eller lust nu.
Det slutade med att Patrik låg och sov på soffan i vardagsrummet, Micke och Rickan stannade kvar ganska länge innan de tackade för sig och gick till husvagnen och Kalle blev kvar till sist och väldigt sent då han såg att jag behövde en vän....
Vi pratade om allt möjligt och diskuterade värmepumpar till golvvärmen samt andra byggar sysslor under semestern som väntar...
Man måste försöka se framåt även i tuffa tider....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar