God förmiddagt alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Tänkte jag skulle berätta om hur galet det kan bli när inte huvudet är med. Som jag sa tidigare är att mitt minne sviker och jag fungerar inte alls ibland som läget är just nu, jag har känslan av överhettning att ta in information och synintryck vissa stunder.
Igår så hade jag ett möte i stan kl 11.00 så jag gjorde mig kar för att åka. Jag lånade Johannas lilla bil och hade trevligt.
Jag åkte in i god tid så jag skulle kunna ge fanken i att stressa. Nackdelen är att huvudet inte funkade i alla fall. ;/
Jag parkerade bilen och gick bort för att köpa en biljett. När jag står där så trycker jag i lite fort och avbryter köpet av biljetten då jag tyckte att jag behövde nog inte tid för 20 kr utan tar 15 kr. Jag börjar då om och innan jag är klar kommer en man och säger något bakom så jag trodde jag skulle hoppa ur skinnet. Vi växlar några ord och jag tar kortet och går till bilen.
Väl tillbaka där så kommer jag på att va fan! jag glömde ju biljetten! Jag skyndar tillbaka , allt går snabbt, jag möter mannen som jag känner har SNOTT min biljett! Den rackaren!
Hallåååå det var 15 kr och visst var min biljett borta, jag tyckte nog att hans biljett gick fort att fixa, inte så konstigt kanske, men så fult gjort! Jag kan inte göra annat än att skratta....en kostymnisse som stjäl min biljett för 15 kr och inte kan ropa på mig att jag glömde den???
Själv om jag kommer tillbaka och har tid kvar på min som är betald ger den till någon eller sätter den i automaten till näste man, alla är vi olika!
Hur som så går jag på mitt möte och efter en god stund så säger jag till att vi måste sluta då vår tid nästan var slut och vi inte hade något vettigt att tala om längre för annars får jag säkert böter.
Tjejen fortsätter prata lite medan jag klär mig så jag väntar lite och ber att få gå och hastar iväg...mycket riktigt när jag kommer till bilen sitter där en liten fin gul lapp!
Den var utskriven 3 minuter innan jag anlände, oh vad dagen var med mig! Den hade så fina 400 kr vid texten "Att betala" ...jahopp jag hade ju kunnat haft den där jäkla biljetten för 20 kr ifrån början! Då hade inte gubben stört mig och inte heller kunnat stjäla min biljett och tiden på parkeringen hade inte heller gått ut!
Bra Lola, skit bra!
Senare kopplar inte huvudet, jag mår skit och far iväg till husvagnen bara jag har sovit. Jag kommer dit tar en sväng med hundarna och när jag är tillbaka så kom Ullis. Jag vet att hon kom av välmening, att hon var glad att jag var där, att hon ville se hur det var med mig och bara positiva saker....och det är jätte gulligt och så men just då var det jätte jobbigt.
Jag hade inte hjärta att säga det men hjärtat rusade och jag blev jättestressad och det spelade ingen roll vem so var hos mig Jag är ibland i ett sådant tillstånd att kroppen bara skriker rakt ut....
LÄMNA MIG IFRED!!!! det känns verkligen förjävligt men jag rår inte för det....jag ber att ni förstår och tänker på vem jag är normalt, jag behöver bara tid att få komma igen..och jag älskar mina underbara vänner lika mycket ändå...
I helgen kände jag mig skit emot andra älskade också...
Gunnsan undrade om hon och Paul kunde komma och hämta foder då det var kris. Självklart var det ok men jag tyckte det var jätte jobbigt i alla fall. Jag vill gärna träffa dem men kände att det tog emot, känslan gör mig gråtfärdig! Samtidigt skickade Lotta och Pia ett meddelande och också ville komma och hämta foder. Jag kände att det var tungt men bad dem att komma samtidigt som Gunn.
Gunn och Paul kom, träffen var inte alls som den brukar eftersom jag mår som jag gör. men de förstår och det tackar jag för, jag ska inte vara så här jämt, men just nu är det ett faktum...
De åkte snart nog och det var trist men samtidigt en lättnad, men nu fanns ett bekymmer kvar....
Lotta och Pia hade inte kommit än och jag kände mig som ett vrak! Jag orkade verkligen inte mer! Jag vet att jag hade brustit igen och jag ville bara lägga mig igen...
Jag var helt enkelt tvungen att kontakta dem hur pissigt det än kändes. Jag fick be dem om att ta fodret i trädgården och åka vidare! Jag fixade inte mer just då...
Som väl är så förstod de och det är ok, men så trist att det ska gå ut över andra....det känns förjävligt!
Jag tackar dock allihop för smidigt bemötande, och ni är verkligen underbara och visar på det sätt som ni gjort att ni förstår och ger mig den tiden även om det inte är kul...
För att nu återgå till dagen då jag åkte till vagnen så skulle jag ha skrivit men hade inte förmågan att komma till datorn även om den stod framför näsan. Jag blev åter helt slut och gick och lade mig och sov åter igen ett par timmar. När jag vaknade så klev jag upp packade ihop mig och åkte hem igen. Självklart hade hade jag inte huvudet med mig så jag glömde att stänga takluckan och självklart skulle det bli regn. Jag glömde även bandageskyddet som jag sydde till Alice! Bra Lola!
Jag kom hem och stressnivån var lite upp och ner...
Dagen därpå vaknade jag och var uppe en stund, sov igen, vaken ett par timmar. På eftermiddagen så var jag åter tvungen att sova och efter 10 minuter ringer telefonen, det var Emelie. Hon frågade om bildörren skulle stå öppen nu när det regnade...
Självklart tackar jag för att hon ringde och väckte mig!
Fattar ni eller!!?? Jag hade då när jag dagen innan kommit hem glömt att stänga bildörren! Jag som till och med låser min bil utanför ytterdörren på gården med stängda grindar!
Som ni ser så är jag inte alls som jag ska så jag ber igen att ha överseende med hur jag är, jag behöver återhämta mig efter den pärs som jag går igenom men familj och vänner behövs! Även om jag inte hela tiden vill träffas, prata eller så . Humöret rusar upp och ner och ibland kan jag känna som vanligt men det kan också vända tvärt!
Förhoppningsvis så kanske min text hjälpa någon annan med samma känslor att våga tala ut och be om hjälp, man klarar inte detta själv, inte på det sättet att inte folk visar förståelse. Om man skall kunna bli frisk igen så behövs verkligen nära förstående människor, sådana som man inte behöver förklara allt för utan kan ge space utan att dömma!!!
Ha en underbar dag alla där ute <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar